Sandra - Det finns baksidor av allt
När jag var liten så ville jag bli känd, antingen som artist eller modell. Varför vet jag inte riktigt men, jag ville iaf bli det. Jag ville att alla skulle veta vem jag var och jag ville bli multimiljonär.
Nu så här flera år senare så har man blivit klokare, man har sett igenom allt sånt där med kändisskap och insett att det är inte en dans på rosor. Jag har aldrig fattat hur man kan förstöra sitt liv med olika typer av droger, de lever för tusan mitt drömliv?? De har alla pengar i världen, kan göra exakt vad de vill men endå så väljer de ett missbruk. Förut så förstod jag det inte, men nu efter att ha blivit äldre så förstår jag. Hur roligt kan det egentligen vara att ALLA vet vem man är? Hur kul kan det alltid vara att "måsta" leverera framför kameror, intervjuer osv? Hur kul kan det vara att aldrig ta en fika ifred med en god vän utan en livvakt vid ens sida? Hur kul kan det vara att ha paparazzis utanför sitt hus dag in och dag ut? Jag fattar att dessa världskändisar blir knäppa tillslut, allting blir för mycket och för att slippa allt så börjar man med missbruk för att känna ett visst lugn man inte känner i vanliga fall.
Anledningen till att jag skriver ett sånt här annorlunda inlägg är för att jag fick mig en tankeställare, då jag läste ett inlägg om kändisskap på Tyra Sjöstedts blogg. Tyra är ju rätt känd och jag personligen tycker att hon har en fin karriär med mycket framgång. Jag hade inte tackat nej till hennes liv med en fin stor gård med hästar för myyycket pengar. Men jag hade inte velat vara utbränd, inte alls och verkligen inte utbränd som Tyra är. Hennes karriär har ju gjort henne utbränd och jag funderar, är det värt? Jag vill bli framgångsrik och ha en bra karriär men frågan hur långt är man villig att gå? Jag kommer göra allt för att lyckas här i livet, men det finns en gräns och jag hoppas verkligen att jag slipper "anstränga" mig så mycket att jag går in i väggen eller blir utbränd. Det är verkligen synd att de som anstränger sig mest får sota för det. Tyra är endå inte världskänd som typ Madonna, men det har endå tagit på henne så pass. Jag tycker att Tyra är så jäkla modig som vågar blotta sig om kändisskap och berätta hur det egentligen ligger till! Självklart så är Tyra inte den enda kändisen här i världen och det finns så många olika perspektiv hur man kan se på kändisskap. Men jag tror faktiskt att Tyra har väldigt rätt i det hon säger.
Jag skulle gissa att det är en helt annan sak att vara känd som artist än som elitryttare. Jag vill inte längre bli artist eller modell, min stora dröm är att bli elitryttare. Att helt enkelt vara bäst på att rida. Den drömmen tog över väldigt snabbt när jag hade ridit ett tag. Jag följde med folk på tävling då jag var 9 år gammal och jag visste redan då att jag ville tävla och att jag ville bli bäst i världen på det. Att endast vara känd som elitryttare skulle jag inte tacka nej till. Och inte heller att bli multimiljonär, den drömmen lever fortfarande kvar haha!!! Även om det är en lång väg kvar till toppen så kommer jag göra mitt yttersta att leva mitt drömliv!
Det jag ville få ut av det här inlägget är min syn på det här med kändisskap, hylla Tyra över att hon VÅGAR berätta om baksidan av det glamorösa livet och berätta om mina drömmar.
